Under den sista veckan har jag fått två telefonsamtal. Ett kom från Dalarna och ett från Västmanland. Bägge uppringarna hade samma ärende och -skulle det visa sig-samma motiv för sina ärenden. Båda hade fasta jobb men var arbetssökande, den ene entreprenör med skogsmaskin, den andre anställd på ett sågverk. Den gemensamma nämnaren var att båda var jägare och båda hade jakthundar.
I de varglän där det nu blivit omöjligt att jaga med hund har livet för jägarna blivit meningslöst. Fritiden som man ägnat åt viltvård, hundkurser, utställningar och hela det sociala nätverkandet kring jakten har förlorat sin betydelse. Många berörda känner sig totalt övergivna och förstår inte hur samhället kunnat utvecklas så hänsynslöst och så utan respekt för det vilda, för jakten och för brukandet av naturen.
I Jämtland finns än så länge ingen fast vargstam. Björnarna är i och för sig alldeles för många men omöjliggör än så länge inte jakten. Samerna utgör en värdefull del av länets kulturarv. Tråkigt nog får många samebyar servera en stor del av sina årskalvar och även vuxna renar som mat åt bl.a. lo, björn, järv och kungsörn. Det omoraliska i denna omfattande utfodring av rovdjuren är lika uppenbar som det lidande bytesdjuren förorsakas.
Den Svenska rovdjurspolitiken har kört i diket. EU-kommissionen tillser att ingen bärgning får ske. Jag välkomnar alla flyktingar till Jämtland - även de som är flyktingar i sitt eget land.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar